December 2013




Från Kristianstadsbladet öppenträdgård 20070715

Trädgårds fest som jag tro Tidningen Land tänkt sig det.
Blommor i gult och orange väller välkomnande ut på vägen framför paret Hammarkvists trädgård. När det regnade som värst svämmade bäcken över. Lagom till Öppen trädgård har marken torkat upp. Öppen trädgård i strålande solsken Publicerad: 16. Juli 2007 02:00 Lila jättevallmo vajar högt i rabatterna. Bäcken har stillat sig och vädret visar upp sin soligaste sida när paret Hammarkvist håller öppen trädgård. Ruth Hammarkvist lyser som en blomma i sin signalröda tröja. Hon delar frikostigt med sig av sina bästa tips.
Strålöga. Så heter den högväxta plantan med fyrkantig stam, som Bo Persson och Eva Blad har i sin trädgård.
De hittade namnet hos Ruth och Sture Hammarkvist i Oppmanna i går. – Som vi har letat efter namnet. Ingen kände till det förrän nu, säger Bo Persson. – Man lär sig alltid nya saker när man tittar på andras trädgårdar, säger Ruth Hammarkvist.
Hon hade odlat sitt trädgårdsintresse under många år när hon kontaktade tidningen Land för att vara med på den trädgårdsdag som tidskriften anordnar över hela landet varje sommar. I år visar Hammarkvists upp sin trädgård för andra gången. Men evenemanget höll på att helt regna bort. – När det regnade som värst rann singeln bort och guldfiskarna försvann med vattnet ut i Oppmannasjön, säger Sture Hammarkvist. Men vattnet gav vika och marken torkade upp. Under trädgårdsdagen skiner solen. Efter bara någon timme har åtskilliga besökare hunnit skriva i gästboken. Där de flesta ser skönhet ser några annat. – Möed arbete, säger Knut Rosenberg. Han har kommit från Hörby tillsammans med hustrun Margareta för att se den prunkande trädgården. – Vi är gamla lantbrukare som har gått i pension. Jag är mycket trädgårdsintresserad, säger Margareta. Hon tycker hela trädgården är fin, framför allt tycker hon om perenna blommor. – Och pioner, men det blommar ju inte nu, säger hon. Men det gör i stället vallmo, liljor och dahlior i gult, orange, rött, lila och vitt och mycket annat. Kjell och Miriam Gillberg har kommit ännu mer långväga för att njuta av blommorna. – Vi kommer från Vårgårda, utanför Göteborg, och är på Skånesemester. Här är så vackert och så är vi trädgårdsintresserade, säger Kjell. – Särskilt vattnet och bäckens porlande gillar jag, fyller Miriam i. Bo Persson och Eva Blad från Finja passar på att utöka på sin växtsamling med både äppel- och pepparmynta. – Jag har redan drak-, indian och temynta, säger Eva Blad, så jag vet att plantera myntor i hinkar så att de inte sprider sig okontrollerat. En jätteormrot blir det också innan hon och Bo Persson far hem till sin egen trädgård. De har ett extra skäl att besöka en öppen trädgård. – Vi har många arter och stengärdsgårdar i vår trädgård och kan tänka oss något sådant här i framtiden, säger Bo Persson. Åsa Pearce 044-18 55 36 Öppet även den 21 och 22 juli kl12-18 asa.pearce@kristianstadsbladet.se
[kristianstadsbladets_reporter.jpg][kristianstadbladets_fotograf.jpg][ke....jpg] [kaffe.jpg][gunnel....jpg] [forsljning.jpg][nicolaj.jpg]
Från Kristianstads Trädgårdsförening

**************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

Från Tidningen Land nr 32 2009

Bäcken en favorit för Ruth.
Bland gårdarna i Oppmanna är Sture och Ruth Hammarkvists något alldeles extra. Det mesta har vuxit fram senaste åren även om familjen har ägt tomten ända sedan 1967. -Min favorit är den naturliga bäcken. Utan den hade det inte varit någon riktig trädgård. Nu när det har regnat så mycket de senaste dagarna är den extra kraftig, säger Ruth. Bäcken forsar genom hela trädgården och har man tur kan man hitta kräftor. Ytterligare 5 bilder har David Täljsten tagit och skickat till tidningen Land.


**************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

Hemträdgården nr 6 årgång 2009

Häromveckan var jag hemma hos Ruth och Sture i Oppmanna, norr om Kristianstad. Vi drack kaffe, kollade loppisfynd och – viktigast av allt – gick en promenad i deras trädgård. Det kändes som att komma hem till gamla goda vänner, fast vi bara hade träffats som hastigast en gång tidigare, på trädgårdsföreningens växtmarknad. Men med trädgårdsentusiaster är det som med hundägare, man blir lätt vänner och har alltid något att prata om. Så där gick jag, en fantastisk hösteftermiddag hemma hos paret Hammarkvist och diskuterade hur vinet ska klippas, hur man skyddar fiskarna i dammen från hägern och vilka sorters fläder man måste ha. Trevligt? Ja, självklart! Och nästan varje gång man träffar en trädgårdsvän fylls trädgården på. Från Ruth har jag fått en variegerad fläder. I min trädgård finns också en svartbladig blågull från Märta i Burträsk, ett fotblad från min faster trädgård i Småland, på bordet ligger en squash från Åke Truedssons grönsaksland och i brevid persikoträdet såtr en rönn som jag fick för länge sedan av Rune Bengtsson. Alla dessa människor finns nu hemma hos mig, minnet av dem och minnet av många roliga resor och möten. Växter skapar minnen och underbara historier. Därför måste vi hälsa på hemma hos varandra då och då, titta runt, bli inspirerade och klokare människor. En dag då du måste ta chansen är den 8 augusti nästa år – då är det Tusen trädgårdar som gäller. Jag hoppas att alla ni som har en trädgård och ett grönt intresse av att dela med er av öppnar den då. Dessutom vill vi att stadsparker, koloniområden, privata trädgårdar och botaniska trädgårdar ska vara öppna för oss som bara längtar efter att få se fler växter, nya kombinationer och oväntade växter. Och, inte minst, träffa nya vänner att prata trädgård med! När jag frågade Ruth om hon vill vara med om Tusen trädgrådar tvekade hon inte en sekund: – Jag ska genast skriva in det i almanackan, sa hon. Gör det, du också! Gunnel Carlson


**************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

Stärkan 100 års Jubeleum Kristianstadsbladet

Från Kristianstads Bladet.Stärkan firade 100 år Publicerad: 14 mars 2010, 00:00 Senast uppdaterad: 14 mars 2010, 15:04 OPPMANNA 100 år sedan stärkelsefabriken byggdes. Då blev det kaffeförsäljning, rundvisning och diktläsning på bygdemål.
Historisk dag i Oppmanna kallar Ruth Hammarkvist det för och ilar runt i kaffeserveringen i ena sidan och välkomnar besökarna. I andra sidan av det 100-åriga huset finns ett litet garage och en prylbod, med allt från gamla kannor och bilder av gråtande barn till hästdragna vagnar. – Vi har ägt det sedan 1973, säger Ruth Hammarkvist som tillsammans med maken Sture har gjort i ordning i omgångar. Utanför finns en trädgård – en välbesökt sådan, då de tar emot besökare och har evenemang i den. Som i augusti, när Gunnel Carlsson ska dit och prata trädgård, eller i påsk när det är konstrunda. I just själva fiket är de teglade väggarna och en stor granitvägg inklädda med plåt. – Vi hade en plåtslagarfrima som hyrde här i 20 år. De gjorde i ordning rummet, sänkte taket och isolerade och satte upp plåt, eftersom det var deras material. Just när hon avslutat meningen kommer en av de gamla plåtslagarna, Yngve Olsson, in genom dörren. – Vad fint här blivit. De har verkligen gjort och om och gjort det bra, säger han.
Klang av metall I den tillhörande smedjan en bit bort hörs klang av hammare mot städ. De glödgade järnen bankas ut och smids ihop till konstfärdiga stycken. Konsthantverkarna Ann Lavesson och Bengt Killander visar upp sig och sina färdigheter medan det ryker ur ässjan. Det är snart 100 år sedan som den gamla stärkan byggdes. Oppmanna potatismjölsförening bildades 16 mars 1910 och under hösten stod stärkelsefabriken klar. I början förvarades även potatismjöl i byggnaden, men snart byggdes ett magasin nära järnvägen i Arkelstorp i stället. Motorcirkus Fabriken fungerade fram till 1959, då andelarna i föreningen såldes. Huset köptes då av Karin och Folke Ljunggren som födde upp slakthöns och hade det som lager för Cappes Motorcirkus. 1973 köpte de nuvarande ägarna byggnaden, och den har sedan dess använts som lager och haft inhyrda företag. En renovering påbörjades 2006 och 2008 flyttade plåtslagarna ut. Nu är det ett evenemangshus – med allt från utställningar till gårdsmuseum. Fler bilder finns på facebook. Historisk dag i Oppmanna.
13 Mars Kl: 13-16 Vi firar att det är 100 År sedan Oppmanna Potatismjölsförening bildades och lät bygga Stärkelsefabriken. Utställning av gamla saker och foto från Oppmanna. Kl: 14 Sven-Erik Johansson läser sina dikter på Bygdemål. Kaffe servering, Öppet i Stures prylbod och i Lindströms Gamla Smedja kommer bla. Konsthantverkare Bengt Kjillander och Ann Lavesson att smida och ställa ut sina saker.  

      Kopparna pryder numera både ringar och halsband när Susanne Hammarkvist satt diamantklingan i dem. Foto: Paola Nordgren Paola Nordgren

Lokaltidningen.se 2011-11.30

S usanne gör smycke av gamla koppar och fat

OPPMANNA. Susanne Hammarkvist gör smycken av gamla kaffekoppar och fat. Men det funkar inte med vilket porslin som helst. Hon föredrar att kvalitet och är jobba med 40- 50- 60- eller 70 talet – Ja, så är det faktiskt. För det första har det lite äldre porslinet ofta finare motiv men det är också av bättre  lättare att jobba med.  Och med tanke på att Susanne Hammarkvist också samlar på gamla saker så är det kanske inte så konstigt att hon gillar kaffekopparna som har några år på nacken.  Det är kul att kunna återanvända det gamla och att bevara det, även om det inte är i sin originalform. Koppar du inte längre använder kan istället bli ett halsband, en ring eller ett armband, berättar Susanne Hammarkvist.

Men det är inget lätt arbete och kräver många timmars jobb för att få plattorna jämna och fina. – Det är ett hårt material att jobba med och när jag började i våras visste jag inte riktigt hur jag skulle gå till väga. Men jag har fått prova mig fram och det har gått några koppar och några sågmaskiner.

Susanne Hammarkvist började göra smycken inför påskens konstrunda eftersom hon ville ha något att visa upp.  Jag, såg de här smyckena på nätet och tyckte att de var så fina. Och nu känns det verkligen som att jag har hittat min grej. Även om det tagit ett litet tag att få till det så som jag vill ha det. Det är väldigt besvärligt men värt varenda timme när det väl är färdigt. Så numera är Susanne Hammarkvist på ständig jakt efter nya tallrikar med fina mönster. – Jag har köpt slut på det mesta porslinet häromkring i alla fall de med fina mönster. Det har nästan blivit som en liten yrkesskada. Ser jag en fin tallrik så tänker jag smycke.

 

 

Skapa en gratis webbplats med Yola