Om Sissa och hur livet var förr i Oppmanna
Ur Folklivsarkivet Lund
Uppteckningsår 1951 När den nya tiden kom till bygden. Sissa StoltZ
föddes 1859 i Oppmanna där fadern var mjölnare.Gifte sig med indelte
soldaten Anders Stoltz och har hela sitt liv varit bosatt i Oppmanna
Berättelse av Sissa Stoltz
ACC. N:R M. 12035:2
På vintrarna tröskade bönderna med slaga, ”plejle”. De började kl 2 om
morgonen. På sommaren slutade arbetet när solen gick ner, då ringde det i
kyrkklockan, det kallades ”mariringning”. Arbetsåret började 24
oktober. Hade man städslat sig för halva året, började arbetsåret den 24
april.
Onsdagar och lördagar kom posten från Kristianstad. Det var en som gick
ut med den, och han lämnade den till skolläraren i byn, som sedan delade
upp posten. Därefter fick var och en gå till läraren och hämta sin
post.
”En tid fanns det en, som hade skjutshäll i Oppmanna. Det var i huset
bredvid skolan, men det är många år sedan det slutade”.” I slutet av
1800-talet reste många till Amerika. De ville tjäna mer pengar. Det var
ungdomar, mest arbetare, som for dit. Ibland löste de ut sin familj”.
Förr fanns det endast trähus i Oppmanna. Taken var av halm, ”boss”.
Golven var av trä. De sandade dem, och om söndagarna hackade de ene och
strödde på. På somliga ställen hade de tapeter, på andra endast
träväggar. Till jul hade man gardiner på nästan varje gård, men annars
hade man gardinen endast på de rikare gårdarna. Man hade inte mycket
stoppade möbler. Man köpte inga kläder. Hantverkare gick omkring i
gårdarna och sydde. När järnvägen kom, reste en del in till stan och
köpte färdiga kläder, men de flesta tillverkade själva sina kläder.
När kvinnorna gick till nattvarden bar de klut, men annars hade de
vanliga huvudkläden. Skorna köptes i Kristianstad.
På söndagarna drack man kaffe, men aldrig annars man drygade ut kaffet
med ärtor, råg och en sorts bröd, som man bakade av kli och potatis.
Degen kavlades ut och skars sedan i tärningar. Dessa brändes och
blandades med kaffet för att det var så ont om kontanter. Kaffet kostade
67 öre skålpundet, (1 skålpund=425gr) socker 50 öre skålpundet. Dricka
bryggdes av malt. Man kokade vatten och slog på malten, sedanhälldes
detta i en balja med halm. När det var kokt, tillsattes jästen Det fick
jäsa över ett dygn, sedan skummades jästen av och drickat var färdigt.
Frukten torkades, den kallades i torkat tillstånd för ”klöftingar” Man
använde den till fruktsoppa, som sötades med sirap eller socker. Man åt
inte hästkött, ”det var genant”. Hästarna hade man så länge man kunde,
sedan slaktade ”nattmannen” eller rackaren dem och grävde ner köttet.
Rackaren ville folk inte ha i närheten. ”Var det en, som ölade nå´n, en
katt eller nå´t sånt, så blev han rackare”.
Kalas hade man endast när det var begravning eller bröllop. ”Då var det
inte så stor affär, när de fyllde år” Man hade förning med sig till
kalasen. Om sommaren dansade ungdomen ute i backarna.
Den vanligaste tidningen var Kristianstadsbladet. Den kom onsdagar och
lördagar. Man hade böcker hemma, både romaner och gudliga böcker. De
köptes i bokhandeln i Kristianstad. När man var sjuk, hämtades doktor
från Kristianstad.
Det fanns ingen särskild småskola. En lärare undervisade alla klasserna.
Kl 8 började skolan, frukost halv 10, två timmars middagsrast, ock kl 5
var skolan slut. Så höll man på hela året. De som hade långt till
skolan, fick sluta lite tidigare på eftermiddagen. Man gick i skolan
till 14-års ålder.
De fattiga barnen och gamla såldes på auktion. När berätterskan
konfirmerades, hölls fortfarande sådana auktioner. På den tiden gick
många omkring och tiggde. Särskilt många tiggare kom från
Blekingehållet, ifrån Kyrkhult. På vintrarna kom det tiggare nästan
varje dag.
Sedan berätterskan blivit konfirmerad, fick hon vara med på husförhören.
Prästen ställde frågor, sedan fick de läsa ett stycke, både innantill
och utantill. Missdådare begravdes i en särskilt hörna av kyrkogården.
